Thailand – en växande marknad för förnybar energi

Det finns flera anledningar till att använda förnybar energi:

1. Klimatförändringar: Sol-, vind- och vattenkraft, producerar små eller inga utsläpp av växthusgaser eller luftföroreningar under drift. Genom att gå över till dessa förnybara energikällor kan beroende av fossila bränslen minska, och utsläppen av koldioxid som är en av de främsta orsakerna till klimatförändringarna minska.
   
   
2. Energisäkerhet: Förnybara energikällor är utspridda och anslutna lokalt, det minskar risken för leveransstörningar och förstärker försörjningstryggheten.
   
   
3. Ekonomi: Övergången till förnybara energikällor kan skapa nya jobb och ekonomiska möjligheter inom sektorn för förnybar energi, samtidigt som beroendet av importerade fossila bränslen minskar.
   
   
4. Förbättrad luftkvalitet: Användningen av fossila bränslen har flera negativa effekter på människors hälsa och ökar risken för exempelvis andnings- och hjärt- och kärlsjukdomar. Förnybara energikällor kan minska luftföroreningarna och förbättra människors hälsa.
   
   
5. Att bevara naturresurser: Förnybara energikällor är ofta mindre resurskrävande än fossilbränslebaserade energikällor och kan bidra till att bevara naturresurser, såsom skogar, vattendrag och vilda livsmiljöer.
   
   
6. Minska miljörisker: Produktionen, transporten och användningen av fossila bränslen utgör miljörisker via exempelvis oljeutsläpp, gasläckor och olyckor i rörledningar. Med förnybara energikällor kan vi minska dessa risker och skydda miljön.
   
   
7. Uppmuntra hållbar utveckling: Förnybara energikällor ger en pålitlig, prisvärd och ren energiförsörjning för samhällen runt om i världen, samtidigt som de främjar hållbar utveckling och minskar miljöpåverkan.
   
   
8. Pris: Teknik för förnybar energi har upplevt betydande kostnadsminskningar de senaste åren, vilket gör kostnaderna alltmer konkurrenskraftiga jämfört med fossila bränslen i många regioner.

Sammantaget är användningen av förnybar energi avgörande för att skapa en hållbar och välmående framtid och kan hjälpa till att ta itu med några av vår tids mest pressande miljömässiga, sociala och ekonomiska utmaningar.

Solcellspaneler (PV) fungerar genom att omvandla solljus till elektricitet med hjälp av ett halvledarmaterial, vanligtvis kisel. När solljus träffar ytan på PV-panelen exciterar det elektroner i kiselatomerna, vilket får dem att bryta sig loss från sina atomer och flöda genom materialet. Denna rörelse av elektroner skapar ett flöde av elektricitet, som kan fångas upp och användas för att driva hem, företag och andra applikationer.

PV-panelerna är uppbyggda av flera solceller, som är sammankopplade i en krets. Varje solcell innehåller två lager av kisel, ett med ett överskott av elektroner (N-typ) och ett med en brist på elektroner (P-typ). När de två skikten bringas i kontakt skapas ett elektriskt fält mellan dem, vilket gör att de fria elektronerna förflyttar sig till skiktet av P-typ, där de kombineras med hålen (bristiga elektroner) och skapar ett flöde av elektricitet.

Elen som genereras av solcellspanelerna är likström (DC), som måste omvandlas till växelström (AC) innan den kan användas i de flesta hem och företag. Detta görs med hjälp av en växelriktare, som omvandlar DC-elektriciteten till AC-elektricitet som är kompatibel med elnätet.

Solcellspaneler är en förnybar energikälla och ger inga utsläpp av växthusgaser eller luftföroreningar under drift. De kräver regelbundet underhåll för att säkerställa optimal prestanda, och deras effektivitet kan påverkas av faktorer som temperatur, skuggning och orientering.

Gemenskapsdelad solenergi (engelska: community solar energy) är en modell för solenergiproduktion som gör det möjligt för flera personer att dela på en solenergianläggning, och dess fördelar. Istället för att installera solpaneler på sitt eget tak kan deltagare i ett gemenskapsdelat solenergiprojekt köpa eller hyra andelar av en större solenergianläggning som är installerad på marken på en central plats, eller på en byggnads tak.

Genom att dela på solenergianläggningen kan deltagare i projektet dra nytta av solenergi utan att behöva installera och underhålla egna solpaneler. Denna modell kan också göra solenergi mer tillgängligt för personer som bor i bostadsrätter, hyreslägenheter eller på platser där tak inte är lämpliga för installation av solpaneler.

Gemenskapsdelad solenergi kan också bidra till att minska beroendet av fossila bränslen och minska koldioxidutsläppen genom en ökad användning av förnybar energi.

Agrivoltaics även känd som agrophotovoltaics eller APV, är ett system som kombinerar jordbruk med solenergi. Solpaneler installeras ovanför grödorna, vilket gör att de kan dela på samma yta. Panelerna ger skugga åt grödorna och minskar vattenavdunstning, samtidigt som grödorna bidrar till att kyla panelerna och sänka deras driftstemperatur.

Agrivoltaics har flera fördelar, inklusive:

1. Ökad markanvändning: Agrivoltaics tillåter jordbrukare att använda sin mark för både växtodling och energiproduktion, vilket ökar markanvändningens effektivitet och minskar konkurrensen om mark.
   
   
2. Ökad skörd: Genom att ge skugga kan agrivoltaics minska grödans stress orsakad av överdriven värme och solexponering, vilket leder till ökad skörd och bättre kvalitet på produkterna.
   
   
3. Minskad vattenanvändning: Genom att minska vattenavdunstning kan agrivoltaics hjälpa till att bevara vattenresurser och minska behovet av bevattning.
   
   
4. Minskade kostnader för solpaneler: Agrivoltaics kan hjälpa till att minska kostnaderna för att installera och underhålla solpaneler, eftersom marken kan användas för både jordbruk och energiproduktion.
   
   
5. Minskat koldioxidavtryck: Agrivoltaics kan bidra till att minska jordbrukets koldioxidavtryck genom att tillhandahålla förnybar energi samtidigt som utsläppen av växthusgaser från traditionella energikällor minskar.
   
   

Agrivoltaics är fortfarande en relativt ny teknik, men forskning har visat att den kan vara ett hållbart och effektivt sätt att öka skördarna samtidigt som man producerar förnybar energi.

Batterilagring fungerar genom att lagra elektrisk energi som genereras för användning vid en senare tidpunkt när energibehovet är högt. Batterilagringssystemet består av en batteribank, som är uppbyggd av flera individuella batterier, och ett batterihanteringssystem som styr laddning och urladdning av batterierna och säkerställer att de används säkert och effektivt.

När förnybara energikällor genererar mer kraft än vad som behövs, används överskottskraften för att ladda batterierna, vilket sker under dagen när solen skiner eller när vinden blåser. När efterfrågan på el ökar eller när det inte finns solljus eller vind, laddar batterilagringssystemet ur den lagrade energin för att möta efterfrågan.

Batterilagringssystem kan användas i olika miljöer, från bostadshus till kommersiella byggnader och storskaliga elnät. De kan tillhandahålla reservkraft under strömavbrott eller perioder med hög efterfrågan, hjälpa till att stabilisera elnätet genom att tillhandahålla en källa för ström på begäran och minska behovet av dyra uppgraderingar av elnätets infrastruktur.

BESS står för Battery Energy Storage System. Det är en typ av energilagringssystem som använder batterier för att lagra elektrisk energi för senare användning. BESS-tekniken blir alltmer populär i takt med att fler förnybara energikällor som sol och vind integreras i elnätet.

En BESS består av en eller flera batteribanker, som är uppbyggda av individuella battericeller. Batterierna laddas när det finns överskott av elektrisk energi tillgänglig, vanligtvis från förnybara energikällor. När efterfrågan på el överstiger tillgången leds den lagrade energin ut till nätet för att hjälpa till att möta efterfrågan.

Kapaciteten hos en BESS mäts i termer av dess energilagringskapacitet, som vanligtvis mäts i kilowattimmar (kWh). Effekten av en BESS, vilket är den hastighet med vilken den kan leverera elektrisk energi, mäts vanligtvis i kilowatt (kW) eller megawatt (MW).

BESS-tekniken har flera fördelar, inklusive:

1. Tillhandahålla reservkraft under strömavbrott eller perioder med hög efterfrågan.
   
   
2. Hjälpa till att integrera förnybara energikällor i elnätet genom att jämna ut fluktuationer i tillgången på förnybar energi.
   
   
3. Minska behovet av dyra uppgraderingar av elnätets infrastruktur genom att tillhandahålla en källa för ström på begäran.
   
   
4. Tillhandahålla ett sätt att lagra överskottsenergi som genereras under perioder med låg efterfrågan för användning under perioder med hög efterfrågan.
   
   

BESS-teknik används i en mängd olika applikationer, från bostadshus och kommersiella byggnader till storskaliga elnät. Med det ökande antagandet av förnybara energikällor och behovet av mer flexibla och tillförlitliga energilagringslösningar kommer BESS-teknik vara en integrerad del av elnät och förnybar energiproduktion för att säkerställa en stabil energiproduktion och stabila elnät.

Batterilagring kan spara kostnader på flera sätt, bland annat:

1. Time-of-Use (TOU) Shifting: Många företag tar ut olika priser för el beroende på tid på dygnet, med högre priser under perioder med hög efterfrågan. Batterilagringssystem kan användas för att lagra el under lågtrafik när priserna är lägre och ladda ur den under högsäsong när priserna är högre, vilket minskar de totala elkostnaderna.
   
   
2. Reducering av efterfrågeavgifter: Verktyg tar ofta ut en efterfrågeavgift baserat på den högsta mängden el som används under en faktureringsperiod. Batterilagring kan användas för att minska efterfrågan vid toppbelastning, sänka efterfrågeavgiften och de totala elkostnaderna.
   
   
3. Integration av förnybar energi: Batterilagring kan hjälpa till att integrera förnybara energikällor som sol- och vindkraft i elnätet genom att lagra överskottsenergi som genereras under perioder med låg efterfrågan och leverera den under perioder med hög efterfrågan. Detta minskar behovet av konventionella kraftverk för att möta efterfrågan, vilket sparar kostnader för bränsle och underhåll.
   
   
4. Undvika infrastrukturkostnader: I vissa fall kan batterilagring användas för att undvika kostsamma uppgraderingar av elektrisk infrastruktur. Till exempel kan ett företag använda ett batterilagringssystem för att tillhandahålla ytterligare kapacitet under perioder med hög efterfrågan i stället för att bygga nya kraftverk eller transmissionsledningar.
   
   
5. Backup Power: Batterilagring kan ge reservkraft under strömavbrott, vilket minskar stilleståndstid och tillhörande kostnader.
   
   

Ett vindkraftverk består vanligtvis av en vindturbin, en rotor, en generator, en växellåda, en broms och en styrenhet.

Vindturbinen består vanligtvis av tre stora rotorblad som är monterade på en horisontell axel. När vinden blåser på rotorbladen börjar de rotera runt axeln. Rotorbladen är designade för att vrida sig och fånga upp vinden från olika riktningar och hastigheter. Det finns också vindturbiner med en vertikal axel.

Rotorbladens rörelse överförs sedan till en växellåda, som ökar hastigheten på rotationen för att öka effektiviteten. Efter växellådan, som oftast sitter på toppen av tornet, sitter en generator som omvandlar den roterande rörelsen från rotorbladen till elektricitet.

Den elektriska energin som genereras i vindkraftverket går sedan till en transformator som ökar spänningen för att möjliggöra effektiv distribution av elektriciteten över längre avstånd. Den färdiga elektriciteten kan sedan antingen användas direkt av lokalbefolkningen eller skickas in i det allmänna elnätet.

För att styra vindkraftverket och säkerställa en effektiv och säker drift, är det utrustat med en styrenhet som övervakar vindhastighet och andra parametrar, och anpassar rotorbladens vinkel och hastighet för att optimera produktionen och undvika skador på systemet.

I händelse av höga vindhastigheter eller andra nödsituationer kan vindkraftverket också utrustas med en broms som kan stoppa rotorbladens rörelse och säkerställa att vindturbinen stannar på ett kontrollerat sätt.

Off-grid betyder att ett system eller en byggnad är oberoende av det allmänna elnätet och inte är ansluten till det. Istället producerar och lagrar systemet sin egen energi från förnybara eller icke-förnybara källor som sol, vind, vattenkraft eller dieselgeneratorer.

Off-grid-system används vanligtvis i områden där det inte finns tillgång till det allmänna elnätet eller där det är för dyrt att ansluta till nätet. De kan också användas som en miljövänligare och mer hållbar lösning för energiförsörjning.

Off-grid-system kan användas för att driva allt från enstaka byggnader till hela samhällen. Systemet kan vara helt självförsörjande, eller det kan använda batterier eller andra typer av energilagring för att lagra överskottet av energi som produceras under tider med högre produktion, för att använda under tider med lägre produktion.

Off-grid-system kan vara mer utmanande att bygga och driva jämfört med system som är anslutna till det allmänna elnätet, men de kan också vara mer självständiga, flexibla och hållbara i långsiktigt perspektiv.

PPA står för Power Purchase Agreement. Ett kraftköpsavtal är ett avtal mellan en projektutvecklare för förnybar energi och en köpare, vanligtvis ett företag eller ett företag, där köparen samtycker till att köpa den el som genereras av projektet för förnybar energi under en viss tidsperiod till ett förutbestämt pris.

Energiköpsavtal används vanligtvis för att finansiera och utveckla projekt för förnybar energi, eftersom de ger en långsiktig intäktsström och ett stabilt pris för den el som produceras av projektet. Energiköpsavtal kan struktureras på olika sätt, såsom fast pris, rörligt pris eller indexerat pris, beroende på de inblandade parternas preferenser.

Koldioxidkrediter är en måttenhet som används för att kvantifiera minskning eller avlägsnande av växthusgasutsläpp från atmosfären. Varje koldioxidkredit representerar ett metriskt ton koldioxidekvivalenter (CO2e) utsläpp som har undvikits, minskats eller tagits bort av ett projekt eller en aktivitet.

Koldioxidkrediter handlas på koldioxidmarknader och kan köpas och säljas av företag och privatpersoner som behöver kompensera sina utsläpp av växthusgaser. Ett företag kan till exempel köpa koldioxidkrediter för att kompensera sina egna utsläpp och uppfylla sina utsläppsminskningsmål eller efterlevnadskrav enligt ett regelverk.

Koldioxidkrediter kan genereras av olika typer av projekt eller aktiviteter som minskar utsläppen av växthusgaser, såsom förnybar energi, energieffektivitet, beskogning och återplantering av skog och metanavskiljning från avfallshantering. Dessa projekt måste uppfylla specifika kriterier och vara certifierade av en erkänd standard, såsom Clean Development Mechanism (CDM), Gold Standard eller Verified Carbon Standard (VCS), för att säkerställa att koldioxidkrediterna är verkliga, ytterligare, mätbara, permanenta, och verifierbar.

Priset på koldioxidkrediter kan variera beroende på utbud och efterfrågan på koldioxidmarknaden. Under de senaste åren har det funnits en ökande efterfrågan på koldioxidkrediter, drivet av företagens hållbarhetsmål, investerartryck och regeringspolitik som syftar till att minska utsläppen av växthusgaser. Användningen av koldioxidkrediter ses som en marknadsbaserad mekanism för att stimulera och finansiera projekt för att minska utsläppen av växthusgaser, samtidigt som det tillhandahåller ett sätt för företag att kompensera sina egna utsläpp.

CER står för Certified Emission Reduction. Det är en typ av koldioxidkredit som utfärdats inom ramen för Clean Development Mechanism (CDM) som upprättats under Kyotoprotokollet.

CERs representerar en minskning av ett metriskt ton koldioxidekvivalenter (CO2e) utsläpp som har uppnåtts genom ett Clean Development Mechanism (CDM)-projekt i ett utvecklingsland. CER utfärdas av FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) efter att ett CDM-projekt har framgångsrikt registrerats, och koldioxidkrediterna har verifierats och validerats.

Utfärdandet av CER har nu upphört och Parisavtalet utgör den nuvarande ramen för internationellt samarbete för att minska utsläppen av växthusgaser och främja hållbar utveckling.

Artikel 6 i Parisavtalet ger en ram för internationellt samarbete för att minska utsläppen av växthusgaser och främja hållbar utveckling. Ett artikel 6-projekt avser ett projekt som utvecklas enligt bestämmelserna i artikel 6 i Parisavtalet.

Specifikt fastställer artikel 6 tre mekanismer för samarbete mellan länder för att uppnå sina utsläppsminskningsmål:

1. De samarbetsstrategier som anges i artikel 6.2, som tillåter länder att frivilligt samarbeta i genomförandet av sina nationellt bestämda bidrag (NDC) genom användning av marknadsmekanismer och icke-marknadsmekanismer.
   
   
2. Mekanismen för hållbar utveckling (SDM) i artikel 6.4, som är en ny marknadsmekanism som gör det möjligt för länder att generera och handla med utsläppsminskningar från projekt för hållbar utveckling.
   
   
3. Mekanismen enligt artikel 6.8, som möjliggör icke-marknadsbaserade tillvägagångssätt för att stödja genomförandet av NDC.
   
   

Ett artikel 6-projekt kan hänvisa till någon av ovanstående mekanismer, beroende på projektets specifika sammanhang och mål. Dessa projekt syftar till att bidra till Parisavtalets övergripande mål, som är att begränsa den globala temperaturökningen till långt under 2°C över förindustriella nivåer, samtidigt som man fortsätter ansträngningar för att begränsa ökningen till 1,5°C.